delegate math

så iallafall är nästa state primary i Pennsylvania. huvudstad Philadelphia, staden med liberty bell & all that. annars är det väl mest philadelphia flyers och hög kriminalitet som gäller liksom på alla andra ställen?

Det känns lite som att the expectations game har kulminerat för delstaten, sedan i mitten av mars har allt fokus varit på den och det är lite för lång tid för att man ska kunna väga den andra kandidatens förväntningar upp och ner hela tiden.

Titta på grafen så ser man kvickt att Clintan haft en 20% stor ledning i opinionsmätningarna sedan i mitten av 2007 (då mätningarna påbörjades). hon behöll faktiskt den ledningen längre än vad hon lyckades göra i de flesta andra delstater, där Obama oftast knappade in rejält inför deras respektive valdagar. Det har väl att göra med både fokus som aktuella delstaten faktiskt sätter på kandidaterna ("kanske inte clintan är så suverän ändå?") samt den budget Obama har, som vida överstiger Clintans budget. han har mer pengar att lägga på reklam i varje delstat helt enkelt.

Clintans gäng har sedan ett litet tag börjat säga att med tanke på obamas pengaförsprång och den popularitetsschwung han fått sedan röstningarna började att det borde vara en besvikelse för honom ifall han rentav inte vinner Pennsylvania.

Gå inte på det.

Titta istället på grafen och förstå hur ihärdigt hon kämpar för att kunna utmåla sig till moralisk vinnare i delstaten oavsett hur liten marginalen blir till obama. momentum (oöversättbart) är fortfarande ganska viktigt även om inte allt momentum i världen kan hjälpa henne att ta nomineringen. Alla matematiska beräkningar pekar på att clintan har exakt en snöbolls chans i helvetet att plocka in det delegatförsprång Obama har under de delstatsval som återstår (glöm inte att pricka in delegatsvalet i Guam den 3e maj, 4 delegater, i kalendern. Pennsylvania har 188st). Men låt oss vara lite sjyssta mot clintan, vinner hon Penn med mer än 10% så är det, med tanke på att hon överhuvudtaget fortfarande deltar i racet, rimligt att hon fortsätter köra hårt ända tills the bitter end. en vinst med mindre än 10% så är hon helt körd och då för en gångs skull håller jag med alla som bara ber henne lägga av.

jag menar kolla grafen en gång till.

värsta nu jävlar marscherar du i takt-mailet

... varför känns det ibland som att man lever i en bubbla stor som hela douglas couplands back katalog? svaret är att med jämna mellanrum dimper det ner propagandamail från administrationen med budskap som

* Seminar: Ways of Working Mobile - Today and Tomorrow
..."This inspiring lecture will improve your mobility!"
"Increase efficiency. Increase flexibility. Be Cost Aware. Visit Mobility Days!"

låt mig bidra vara en god medborgare och bidra till produktivitetsidealen.
har någon som snickrar ihop de här mailen hängt med i den där trenden för cirka 4-5 år sedan att förkorta. alla. meningar. in. absurdum? .?

bilden är från vår interna sida, jo det är sant. lite kliché? om du med kliché menar avlägset rasistisk vill säga.

bögar bäst basta-boogie?

Let me take you to the place
Where membership's a smiling face

The travel

Hej igen
Jo jag "måste ju sammanfatta resan lite kort. here it goes!
Det började redan på kvällen när vi anlände till Miami, vi hittade till vårt flygplatshotell där vi egentligen bara skulle spendera natten sen köra vidare dagen därpå. har inga bilder men hotellet var helt okej, de hade en bar med biljardbord och jukebox som spelade AOR-rock. Vid bardisken hamnade bredvid en gammal ur-amerikan som pratade lite sen gav oss sitt visitkort, han var gammal räkfiskare och kallade sig såklart Bubba. med visitkort? det var lite konstigt.'Dagen därpå gav vi oss iallafall på vår långa resa norrut mot Hilton head Island (South Carolina), strax norr om Savannah. Jag snor helt ogenerat Annas restrippsbild som hon jobbade så på.

det går knappt att se men den norraste pricken är hilton head island. värsta rekreationsön där man om man hade oturen att vara icke-vit tvingades jobba i bensinmacksaffär eller som servitris. det var iallafall väldigt fint där. de hade en väldigt bred strand och sådär. På vägen dit stannade vi på International house of pancakes förresten, berg av pannkakor! vi åt hälften var. oväntat.

Dagen därefter gav vi oss några mil söderut mot Savannah, St. Patricks day-firande och allt som de hade. Det var okej. fina, gamla hus hade de och massa ungdomsfylla.
Jo, och sen var det där med trädkojs-vandrarhemmet. Vi hade bokat två nätter där. Vad vi inte tänkte på, men egentligen borde ha gjort, var att alla såklart där var hippies. Alla! massa höns gick runt överallt (Annas drömscenario, verkligen), de badade nakna i den lilla sjön (vi har bildbevis), man fick bara dricka ur gamla kasserade syltburkar och på kvällarna var man med på sessioner. Man var tvungen att vara med på sessionen för att få middag på kvällen. och ja,man är ju svensk liksom. gratis mat.
så där stod man i en stor ring och höll händerna med de andra medlemmarna. En efter en sade man sitt namn och deklarerade vad man hade att vara tacksam för just den passerade dagen. heltokigt ju.
needless to say ägnade vi stora delar av dag 2 på vandrarhemmet åt att fundera på vad vi skulle tacka för senare på kvällen. såklart.
förresten så i de trakterna kommer svarta brudar fram till en och halvflirtar helt ogenerat. sant!


jo och sen efter hippiehotellet åkte vi till orlando. nej, vänta på vägen åkte vi inom naturreservatet Cumberland Island. på ön var bilar förbjudna och man fick cykla överallt. Vi cyklade drygt 2 mil på slingriga skogsstigar, tittade på vildhästar, bältor, tvättbjörnar och hittade till slut fram till ett gammalt flott obebott hus. där vi fikade vår medhavda matsäck. moget och najs.

nu ska jag skynda på lite. I orlando träffade vi våra danspolare Mats och Gittan, de är supertrevliga människor som gillar tv. våldgästade deras lyxiga andelslägenhet i nätterna 2, vi tackade genom att bjuda dem på drinkar i den lokala baren. vi fick inte ett ord ur gittan sen hon upptäckte barens tre tv-apparater och disneyfilmen på den ena av dem, mats däremot bjöd generöst på drinktips från sjöbo ("en halva mellanöl och andra halvan renat, blandas i munnen"). jo, och så tog de oss till cowboyaffären. jättekul såklart.

Därefter snabbokade vi 2 hotellnätter på key west, allra längst ut i mexikanska gulfen. totalt överskattat ställe, visade det sig. huvudgatan ockuperades framåt kvällen av bleka, speedade engelsmän/collegestudenter som okynnesköpta tshirts med tryck ("Welcome to America, now learn our language!") på fyllan. obehagligt såklart. men vi fick iallafall göra det bästa av situationen dvs klä upp oss fint och gå aslångt till en kubansk restaurang.

sen åkte vi iallafall vidar etill den relativa tryggheten i Miami och spenderade de avslutande 5 dagarna där. asgött.

* finrestaurang, 1.5timmes kö för bord, krabbklor, hade lite väl roligt.
* utekväll med damer som dansade. kan man säga. och ett lustigt gäng New yorkare (ja, jag är väldigt nöjd med den minen).
* baseball, jätteamerikanskt.
* bio med "Bar Mitzva guide (Florida edition)" i tidningsståndet.
* sista dagen åt vi på en sån där klassisk amerikansk dajner (samt tittade på ett sjukt glammigt hotell där al capone gillade att bo, tydligen). riktigt kul såklart. men vi var bakis och ledsna över att åka hem. tyvärr.