a female deer

Vi har fått en rådjurskompis på gården.


vi har kommit på "den" flera gånger med att stå och äta gräs just utanför våra planteringslådor och imorse när vi vaknade hade "den" tagit steget till den mörka sidan och knaprat i sig flera blommor och fuckat upp salladslandet.

Helt dödsföraktande är "den" också. Igår när vi kom hem från kursen stod "den" där igen vid lådorna, vi körde upp och tut-tut-tutade varpå "den" lunkade iväg runt 10-20meter och ställde sig sen i skogsbrynet o glodde läget.
Så det är trist, men jag tycker det är lite rart också. Till skillnad från Anna (som alltså också är rar men inte tycker att det ääär lika rart, måste preventivt reda upp syftningsfelet).

Men potatislandet klarar sig! Änsålänge!