hemmastadd

undrar om jag ska åka till lund igen överhuvudtaget.
hade det inte varit för att jag bor med de där två brudarna så vettefan.

trönninge har varit jätteskönt denna gången. jag har aldrig saknat lund så lite som jag gör just nu, misstänker att det är avlastningen av pressen att söka jobb, och misslyckas med att få dem, som gör det. visst fortsätter jag såhär får jag ju inget för de enda jag söker vägrar svara i telefon men det är skönt att ta det lilla lugna då och då också. få förunnat jag vet.
dagarna går så skönt, går upp 0620 och skickar iväg joakim med taxin, dricker te och läser tidningen, kollar australian open (dör en smula inombords) och väntar tills han kommer hem igen.

jag har kommit på att ett av mina stora intressen är att strunta i att svara i telefonen. lustigt nog gäller detta bara hemtelefonen och inte mobilen. det är så skönt när det ringer, telefonen ligger i nåt annat rum, man ställer sig halvt om halvt upp men bara "nej, denna gången blir det inget för dem" och sätter sig ner igen. då känner man verkligen att stressen bara rinner av en.

tror att det ligger i mina gener. min far har utarbetat den där vetenskapen att inte svara till perfektion. trots att han tar sig energin att gå fram till telefonen och kolla vilket nummer det är på presentatören säger han oftast bara saker som "nej det där numret känner jag inte igen, då svarar inte jag". sen bryr han sig inte.

jag minns att vår svensklärarinna i grundskolan lärde oss att man inte fick skriva "och" efter ett komma. att det var någon sorts grundregel.
jag förstår inte det, tyckewr det är en dum regel som jag bryter mot mest hela tiden.