tisdag, september 29, 2009

jag fattar inte

Chicagobaserade pitchfork är roliga, man vet att det är massa vita som liksom jag tror att de är något för att de plundrar hiphopakter och försöker bygga credd.
Men nu liksom
när de upptäckte och byggde upp Dungen som fan ganska exakt för 5 år sedan (grymt grymt grymt grymt grymt bra skiva förresten, 1971 års bästa) skriver de om svensk musik, närmare P3-trashade Ingentings Hallelujah.


"Halleluja!" is a song that demands nothing more of its listener than to sit back and bask in its radiance. The torrents of cascading guitars, cadre of earnest voices in unison, and overall sheen are enough to make you forget this thing couldn't be more conventionally structured, a paragon of verse-chorus-verse-ery that harkens back to the golden days of pop. It's a hell of a way to kick off an album (or your day), yet "Halleluja!" seems less likely to overpower and overshadow anything that might follow than to illuminate what's to come and invigorate those who chance to listen. They could be singing about library science and hot dogs for all I care.

Ja, fattas bara hur uberteoretiska de alltid ska vara.