En eftermiddags-crash course över Paris

Har tyvärr tappat bort USB-minnet (fan!) där alla bilder över semestern låg lagrade så tills A kommer hem får ni hålla till godo med lite bilder tagna med mobilkameran en mulen och råttkylig eftermiddag i Paris under en 10-timmars flygtransfer.
Jag, obildad som jag är, har aldrig tidigare varit i Frankrike och kastade mig ut längs med turiststråken. Jag gladdes även åt deras, jämfört med Argentinarna, relativt goda kännedom av engelskan. Fisförnäma fransmän min rumpa, alla var skittrevliga.
Tog RER-tåget från Charles de Gaulle till St. Michel, med ett kort och förvirrat stopp på Gare de Nord, för att börja med Notre Dame. Det var coolt, som bonus fick jag se Seine för första gången, och en jävla massa turister.

Seinebild 1, den obligatoriska båtbilden. Tagen på St Michel

Vidare till den riktiga grejen, Eiffeltornet. Metron visade sig vara stökigare än i Buenos Aires (vad är det för fel med raka, tydliga linjedragningar?) men till slut kom jag fram. Gick förbi UNESCO och var efter några minuter framme vid Marsfältet. Trixade lite med olika ljusinställningar och trots att ljusintaget blev alldeles för massivt är detta den bästa bilden.

Marsfältet, med Ecole Militaire i bakgrunden

Seinebild 2, från andra sidan av tornet

Till sist, kaféerna i det här området var ganska prisiga (oväntat!) så jag drog mig till minnes det stora antalet RnB´ers (skulle jag skriva afrikaner, eller?) på Gare de Nord och tänkte att aha, där bör finnas billigare fik.
Så jag drog dit och hittade lustigaste kvartersfiket just vid stationen. Underbart! Gjorde den franska grejen och betalade 12€ för kaffe, ett glas vitt och en stor baguette med massa Camembert.


Det var ett kärt par i 60-årsåldern som ägde det, tacky inredning och jag hängde där med typ the africans, alkisarna och det äldre paret som tittade misstänksamt på mig the whole time. Var gång en ny gäst kom, rusade kocken (mannen i ägarfamiljen) in på golvet, utropade ett glatt Bonjour! och ägnade en stund åt att reda ut saker och ting med den nyanlända samtidigt som de ägnade sig åt vad som endast kan beskrivas som världens längst varande handslag. Var gång!